Vad gör du när ingen ser? v.19

Som ryttare det lätt att bli lite lata ibland, inte i det stora hela för är det någon som sliter, ligger i och ger oss fan på något så är det vi.
Men ibland är det svårt att vara konsekvent när man sitter hemma och trimmar och allt för sällan har man en plan.
Ibland är det lätt att glömma hur viktigt det är att man innan passet har en plan på hur arbetet ska läggas upp.
”Vad är målet för idag? Och hur ska jag göra för att uppnå det? - vad behöver jag göra?”

Det finns ingen mening att hoppa upp i sadeln och bara "göra det". Och förresten, vad är det för utmaning?
Gör man det inte ordentligt så kan man lika bra strunta i det. Är det något man måste göra halvdant en dag så kan man istället satsa på mockningen.

Lika viktigt är att efter passet vara ärlig mot sig själv och ställa sig frågan  "uppnådde jag vad jag bestämde? Om inte, vad kunde jag gjort bättre" Vara konstruktiv och säga till sig själv "Detta måste vi träna på innan vi kan ta nästa steg."

Ibland är det bra att tänka att det sitter en kamera i ridhuset som gör att hela ridsverige kan se när man rider.
Vad hade du gjort annorlunda om någon såg dig och allt du gör när du rider- eller om din tränare stod i mitten? För visst är det så att vi alltid rider bättre när någon står i mitten.

Föreställ dig det! Du vet ju egentligen vad du behöver göra.
Och var ärlig och konsekvent mot dig själv. Om du fuskar så är den enda som förlorar på det du själv. Alla andra struntar krasst i vilket.


Träning ger färdighet- och det är inget som bara låter bra att säga- det ÄR så! Och det är helt fantastiskt när man plötsligt kan det där som man från början trodde var helt omöjligt.
Träning, vilja ödmjukhet - det är nyckelorden! Inte kunde du cykla vid födseln? Och som du kämpade för att äntligen klara dig utan stödhjulen.

Kämpa på!
Är det någon som aldrig ger upp så är det vi ryttare, om vi så blir stampade på.
Det kan ingen ta ifrån oss!

Ha en kanonvecka så hörs vi nästa måndag!
/Johanna