Tankar kring svt:s miss

Det har inte undgått någon av oss, det hände.. svt gjorde det, de avbröt. Vi som satt hemma i soffan förstod nog inte riktigt, vad hände? Någon måste ha misstagit sig, det är den 1e mars inte 1e april. 
Men det hände, svt avbröt mitt under den stora finalen och mitt under omhoppningen, något de bittert måste ångra såhär i efterhand efter att vi ryttare stormat deras telefon och mejl. Undrar vad han eller hon som tog beslutet tänker nu. ”Det var nog ett dumt beslut”. Japp det var det!

Men mitt under all denna frustation över att svt inte valde att prioritera sändningen från Scandinavium så får vi inte glömma en sak. Vi får inte glömma är att vi i samma minut fick se två världsstjärnor göra sin absolut sista runda tillsammans på denna nivån, och detta inför ett fullsatt Scandinavium.
Vi fick se en häst och en ryttare av världsklass fightas genom omhoppningen, och detta med nervositet som sträckte sig ut i alla tår. Det var nog svårt att inte ryckas med i spänningen och ännu svårare att hålla ögonen torra när sista hindret låg kvar och det samtidigt gick upp för många av oss att detta faktiskt var det sista de gjorde tillsammans. Hela Scandinavium stod upp och applåderna och hyllningarna verkade inte vilja sluta, så många känslor på samma gång.

Rolf Göran och Casall har inte bara regerat världsrankningen, de ha bjudit oss alla på en fantastisk resa som började bra men som slutade bättre, i topp. 
De har varit förebilder och en stor inspiration för oss alla och jag tror vi alla mer eller mindre känner att det suger tag om hjärtat av tanken på att det nu är slut.

Nog gjorde svt bort sig men i morgon är det glömt. Casall däremot, med eller utan sin ryttare så kommer han alltid att leva kvar och alltid vara ett bevis på att med ett hjärta av guld och med en vilja av stål, så finns det plats alltid på toppen.
Hatten av!

Skrivet av: Johanna Lassnack