Ordet "inte" v.22

Ordet ”inte” är ett ord som förekommer alldeles för mycket i Sveriges ridhus.

”Attrackera INTE”
”Du kan INTE rida på fem galoppsprång när där är sex”
”Glappa INTE i tygeln”

Dessa meningen skulle vara så enkla att översätta på ett mer motiverande och samtidigt mer ingående sätt så att eleven samtidigt fick en större förståelse.

”Attackera inte” skulle enkelt kunna översättas till:
"Försök hålla jämna galoppsprång fram till hindret”

”Du kan inte rida på fem galoppsprång när där är sex” skulle till exempel kunna beskrivas med: 
"Här är 24,5 meter vilket motsvarar sex galoppsprång på tävling. För att hitta ett så bra flyt som möjligt är det jätteviktigt att rida på de relaterade avstånd som finns. Det gör också att du hjälper hästen att få ett så optimalt språng som möjligt, vilket gör det lättare för den att hoppa felfritt. Nu tar vi det igen och så rätar du upp dig tidigare och lägger till ytterligare en halvhalt för att få plats på sex språng. ” 

”Glappa inte i tygeln” skulle mer ingående kunna förmedlas:
"Korta tyglarna ett par centimeter och känn att du har en jämn och stadig hand fram till hästens mun. Att du hela tiden känner att du har kontakt med hästens mun"

Det finns oändligt många tränare och ryttare i olika kategorier. Det finns ryttare som rider fantastiskt men som faktiskt är katastrofala på att lära ut och träna för. Hur bra de än rider själva så kan dem inte förmedla känslan, de har helt enkelt inte den förmågan. Sedan finns det ryttare som kanske inte är på elit nivå men som har en fantastisk förmåga att lära ut och förmedla känslan och som är oerhört uppskattade som tränare.  

Oavsett vem man är eller vad man heter som tränare så är ändå det viktigaste att både elev, häst och tränare är nöjda. Som tränare är det oerhört viktigt att man går in i varje elev och ser individen. Att man tror grymt starkt på det man förmedlar och att man gör det med energi, passion och viljan att eleven skall lyckas. 

Ingen tycker det är roligt att träna för någon som står still i mitten eller sitter i ett hörn och skriker och ser måttligt intresserad ut. Att träna för någon som har passion för det hen gör, som går ridhuset runt varv efter varv för att hela tiden ha så bra kontakt med eleven som möjligt för att kunna se och påverka detaljerna direkt. Någon som älskar det hen håller på med, förklarar med hela kroppen, är rak och säger ”det här måste du bli bättre på” samtidigt som hen säger ”detta gör du riktigt bra”. Det gör så stor skillnad! 

Att berömma när något är bra. Att trycka på det som är bra gör att självförtroendet växer hos eleven och denne vågar lita på att hon är bra vilket resulterar i att hon faktiskt blir bra. Samtidigt har man som tränare ett ansvar, man måste vara ärlig och det på ett bra sätt. Att berömma men också konkret säga vad som behövs förbättras. Att berätta för eleven varför vi gör en viss övning och till vilken nytta vi gör den. Och när man ger kritik vara tydlig med att förklara varför och HUR eleven ska ändra på det och göra det bättre. Inte bara konstatera problemet.

Alla våra har vi vår drömtränare och vi alla har även olika sätt att se på vad den "perfekta tränaren" skall ha. Men utan att vara någon expert så kan man säga saker och ting på olika sätt och man kan vrida och vända på allt beroende på hur man vill förmedla det. Man kan också vända allt negativt till något positivt och gör man det så ser man möjligheterna framför hinderna - och visst är det väl möjligheterna man vill förmedla till sina elever, så att de aldrig slutar kämpa! 

Johanna Lassnack

Vad tycker du?